Uppkopplad

Jag har funderat en del på det här med att vara uppkopplad. Alltid tillgänglig. Telefonen med mig, alltid, alltid, alltid. Det här med smarta telefoner, alltså. Jag gillar det, det är smidigt och kul, men samtidigt irriterar det mig, att man alltid ska vara så uppkopplad. Ibland glöms liksom nuet av, för jag sitter och uppdaterar mig på Facebook, smsar, mailar, twittrar eller gör något annat "viktigt". Något av det värsta jag vet är, när man träffar någon på en fika och personen hela tiden sneglar på sin telefon. Det plingar ju till hela tiden, av sms, nya uppdateringar på facebook, mail....ja listan kan göras lång. Det går knappt att föra ett normalt samtal, eftersom telefonen hela tiden pockar på uppmärksamheten. Telefonen kräver ju nästan mer uppmärksamhet än ett litet barn. Jag är ju själv en del av detta eftersom jag använder mig av en smart telefon och det som hör till den. Men det som irriterar mig mest är att folk under gudstjänster sitter och uppdaterar på Twitter och Facebook, vad är det med oss människor som inte kan koppla ner ens under ett möte. Vi kan inte möta Gud, utan att analysera eller kommentera vad som händer i gudstjänsten. Frågan är ju om man möter Gud alls då? Eller om man är för upptagen med att kommentera eller analysera. Vad är det som är så viktigt, att det inte kan vänta till efteråt? 

Såg förra avsnittet av "Solsidan" häromdagen, där just Facebook var en av sakerna de skämtade om. Mia Skäringers karaktär började jämföra sig med en annan mamma, vilket jag tror inte är så ovanligt. Vi jämför oss med varandra. Den eller den gör si och så mycket och har alltid något roligt för sig, eller hinner/orkar hur mycket som helst. Men livet bakom Facebook (eller en blogg för den delen) är ju inte så glamoröst eller perfekt som det verkar, livet går upp och ner för alla. De flesta skriver ju faktiskt om saker de är nöjda med eller glada över. Jag tänker att det bästa är ju om vi kan inspireras av varandra istället för att jämföra sig och försöka se det goda i sitt eget liv.

Jaja... låter väl som fru duktig nu, så nog skrivet om detta. Nu vet ni ju min åsikt. 

Jag önskar er alla en skön och avkopplande helg! 

KRAM